Vapensköldar

Det adliga vapnet

Det verkar klart att Feodor Aminoff enligt rysk sed inte hade något eget släktvapen. Vapnet har ritats i samband med att han fick ett kungligt vapenbrev. Vapnets typ tyder på att dess förebild var baltiskt. Det finns olika baltiska vapen där det förekommer en kvadrerad sköld där två fält upptas av korslagda krigiska emblem ensamma eller korsade genom en krona och de två andra fälten pryds av något upprest djur.

 

Vapenbeskrivningen eller blasoneringen lyder som följer: En fyrdelad sköld. I första och fjärde fälten: i rött genom en gyllene krona två glavenstakar i silver med gyllene sporrfanor. I andra och tredje fälten: i guld en springande hjort i naturfärg. På hjälmen en krans i rött, guld och silver, som hjälmprydnad en halv hjort mellan två uppresta glavenstakar. Lövverket i rött, guld och silver.

Det friherreliga vapnet

Av tradition har personer som upphöjts i friherrlig värdighet placerat sitt adliga vapen som hjärtevapen och omgett det med, oftast, fyra fält. För Johan Fredrik Aminoff, som redan hade fyra fält i sitt adliga vapen skulle en sådan lösning ha lett till en invecklad och i mindre format rätt svåruppfattad komposition. Han valde en betydligt bättre lösning genom att bevara skölden oförändrad och bara särskilja den från den adliga skölden genom att omge den med en bård i stål med åtta naglar av samma metall. På grund av tidens bristande heraldiska insikter har i den officiella beskrivningen glavenstakarna oriktigt betecknats som fanor med svarta stänger. På skölden vilar en friherrekrona mellan två med samma krona krönta hjälmar. Den högra hjälmen (till vänster för åskådaren) uppvisar det adliga vapnets hjälmprydnad oförändrad, den vänstra ett krönt blått tupphuvud mellan två gröna kvistar. Över friherrekronan svävar Alexander I:s namnchiffer i guld omgivet av en strålgloria i guld över korslagda fanor, den högra med en lagergren och en ekgren korsade, den vänstra med ett svart (malteser)kors. Sköldhållarna är två tillbakaseende björnar som håller i var sin sabel. De är hämtade ur Satakuntas vapen och syftar på Johan Fredriks ställning som chef för Björneborgs regemente. Ett band ur skölden upptar ättens motto. Nec adversa nec prospera flectent, d.v.s. varken motgång eller medgång må inverka.

Den nya hjälmprydnaden är ett resultat av tidens bristande vetande. Johan Fredriks mor var född Rotkirch och hjälmprydnaden var hämtad ur hennes vapen. Man trodde då att detta vapen upptog tre krönta tupphuvuden, medan det rätteligen uppvisar tre krönta örnhuvuden. Inplaceringen av Alexanders namnchiffer, ett kejserligt nådevedermäle som inte fick användas hur som helst, kan kritiseras ur två synvinklar. Dels var det ju Gustav IV Adolf som förlänade Johan Fredrik friherrevärdigheten, dels är det oheraldiskt att placera ett emblem som svävar fritt över ett vapen. I princip skall vapnet ju kunna bäras, inte bara avbildas. Gentemot den första anmärkningen kan man invända att det ju faktiskt var Alexander I som förlänade den friherrliga värdigheten i den omfattning som den hade när vapnet tillkom.

Det grevliga vapnet

När Johan Fredrik Aminoff 1819 upphöjdes i grevlig värdighet med begränsning av denna värdighet till stiftaren och hans äldsta son, son efter son, gjorde han endast de ändringar i vapnet som svensk och finsk heraldisk tradition kräver. Skölden, sköldhållarna och mottot är oförändrade.  Däremot vilar ingen krona på skölden utan tre med grevliga kronor krönta hjälmar. Den mellersta hjälmen har som hjälmprydnad fått de två fanor och det över dem placerade namnchiffret som i det friherrliga vapnet reste sig ur friherrekronan.