Historia

Ättens ursprung

Feodor Aminoff

Den aminoffska ättens förfader är Feodor Grigorevitj Aminev som första gången nämns i historiska dokument 1609 i Narva. Han var sannolikt född på 1560-talet och dog antagligen 1628. Den historiska bakgrunden är den s.k. Stora Oredan i Ryssland.

Den Stora Oredan är beteckningen på en period i Rysslands historia som varade mellan 1603 och 1613 och som kännetecknades av en svår politisk, ekonomisk och social kris, vilket ledde till en tillfällig kollaps för den ryska staten. Den ena efter den andre tsaren tillsattes, bara för att störtas kort därpå. Under denna period hann Boris Godunov, Falske Dmitrij, Feodor II (som regerade i endast 49 dagar, den kortaste tiden i Rysslands historia), Vasilij Sjujskij och Vladislav IV Wasa avlösa varandra som Rysslands regenter. Mellan dessa försökte både en andra och en tredje falsk Dimitrij hävda sin rätt till tronen. På Polen-Litauens tron satt Sigismund, son till Sveriges kung Johan III, som förlorat den svenska tronen till sin farbor Karl IX. Nu såg bägge två en chans att utnyttja det instabila lägget  för att försöka utvidga sina territorier på Rysslands bekostnad. För Karl IX:s del handlade det alltså även om att hindra sin brorson bli för mäktig. I ett skede var det tänkt att prins Karl Philip, yngre son till Karl IX, skulle väljas Rysslands tsar. Sigismunds son Vladislav satt till och med på den ryska tronen för en tid. Slutligen var det ändå Michail Romanov som valdes till ny tsar år 1613 och lade därmed grunden till den romanovska dynastin.

Under den Stora Oredan valde ett tiotal ryska adelssläkter att övergå i svensk tjänst.  Dessa kom att börja kallas för de svenska ryssbajorerna. Släkten Aminoff var en av dessa släkter. Ordet bajor härstammar från benämningen på den ryska högadeln under det moskovitiska väldet, bojarerna. Bojarerna innehade både den största delen av jorden och de allra högsta administrativa posterna i väldet. I den samtida svenskan kallade man ändå felaktigt alla ryska adelsmän för "baijorer". Största delen av dessa ryssbajorer tillhörde egentligen  tjänstemanna-adeln, antingen dvojanerna eller bojarsönerna (bojarskije deti). Så även Feodor Aminev.  

Streltserhövidsmannen på Ivangorods fästning Feodor Aminev blev i februari 1609 tillfångatagen av den svenska ståthållaren på Narva. När Karl IX fick underrättelse om detta beslöt han att utnyttja Feodor för sina planer på att erövra Ivangorod.  Feodor, som ville bli frisläppt lovade försöka få både Ivangorod samt fästningarna Jama och Koporje under Sveriges bundsförvant tsar Vasilijs lydno. Förhandlingarna som Feodor försökte föra ledde dock ingen vart och i början av sommaren 1612 inledde Evert Horn  ett fälttåg mot de ryska gränsfästningarna. Efter Ivangorods intagning 1612 gick Feodor Aminev i svensk tjänst och förklarades för svensk adelsman 24.9 1618 genom förläningen av sköldebrev på Stockholms slott av kung Gustav II Adolf med namnet Aminoff. Ätten introducerades på Riddarhuset i Stockholm med sonen översten Esaias Aminoff den 9.10 1650 under nr 446 (senare ändrad till nr 456).

Mer information om Feodor hittas här.

Esaias Aminev

Feodors äldsta son Esaias deltog i Ivangorods försvar mot de svenska trupperna, men övergick också han i svensk tjänst 1612. Under åren 1616-1619 verkade han bland annat som Gdovs underståthållare. Under sin livstid hann han både delta i Gustav II Adolfs kröning hösten 1617 och vid hans begravning i juni 1634. När drottning Christina kröntes i den 17.10 1650 företrädde Esaias Ridderskapet och Adeln i Ingermanland. När han samma år deltog i riksdagen undertecknade han dess beslut med kyrilliska bokstäver. Samtidigt anhöll han om att hos Ridderskapet och Adeln om att bli introducerad på Sveriges Riddarhus och enligt protokollet befallde lantmarskalken att ”Aminoff skulle sitta på det stället främst ibland dem, som på denna herredag voro intagna, efter bevisligt var, att han var av gammal adel och hade sig väl förhållit."

 

Släkten lämnar ingermanland

År 1700 bröt det stora nordiska kriget ut mellan å ena sidan Sverige och å den andra Ryssland, Danmark och Polen. Släkten Aminoff var fortfarande liten och bestod år 1700 av omkring 40 personer. Av dem var 25 under 20 år, medan de som redan fyllt 40 var högst ett halvt dussin. Till slutet av 1600-talet hade släktmedlemmarna huvudsakligen bott i Ingermanland. Männen var i allmänhet militärer.

 

I augusti 1700 inföll ryssarna i Ingermanland somt förhärjades. Den svenska segern vid Narva  i november 1700 uppsköt tillfälligt den ryska erövringen av både Ingermanland och Estland. Men redan 1703 hade ryssarna erövrat största delen av Ingermanland och börjat bygga St:Petersburg på mark som då tillhörde Sverige. Ättens kvinnor och barn flydde från Ingermanland, först till Narva och då Narva fallit 1704 till Reval och därifrån vidare till Finland och Sverige. Sammanlagt 13 släktmedlemmar deltog i kriget. Av dem stupade två, medan fem tillfångatogs och var över 10 år i rysk fångenskap. Det hörde till det vanliga att ryssarna försökte förmå sina krigsfångar att övergå i rysk tjänst. Åtminstone Henrik Johan (f. 1680, Feodors sonsons sonson) utsattes för påtryckningar. Han fick ett löfte om att återfå alla sina gods i Ingermanland om han trädde i tsarens tjänst. Eftersom han istadigt vägrade slogs han i bojor. 

 

I freden vid Nystad 1721 förlorade Sverige Ingermanland och sina baltiska provinser. De överlevande släktmedlemmarna bosatte sig nu i Sverige eller Finland. Ingen blev kvar i Ingermanland eller Baltikum. Ätten i Finland hästammar från bröderna Gregori 1696-1758 och Berndt Johan 1697-1779. Gregrori fick efter freden ett fänriksboställe i Idensalmi och Berndt Johan fick ett boställe i Pojo. Ättlingar till dem bor fortfarande i Idensalmi och i västra Nyland. Mer information om Berndt Johan hittas

 

År 1730 bodde i Sverige omkring 25 och i Finland ca 30 medlemmar av släkten. Uppdelningen i svenskar och finnar börjar här, men under de årtionden Finland hörde till Sverige och ännu därefter har förflyttningar mellan länderna skett. Samtliga manliga medlemmarna av släkten fram till 1808-09 års krig var militärer.

Mera information om Berndt Johan hittas här.

Den friherreliga och den grevliga grenen

Generalmajoren Johan Fredrik Aminoff upphöjdes 15.10 1808 i Högkvarteret i Lemlands prästgård på Åland av konung Gustav IV Adolf i friherrligt stånd jämte sina tre söner som då var födda, sålunda att friherrevärdighet efter dem endast skulle tillfalla vars och ens äldste son, son efter son. Det här var en mycket ovanlig begränsning och innebar att det i princip skapades tre grenar med var sin friherretitel, alla ärftliga i primogenitur. I praktiken uppstod ett sådant läge aldrig eftersom de hans två äldsta söner Gustaf och Adolf bägge avled utan arvingar. Friherrevärdigheten tilldelades Johan Fredrik mitt under brinnande krig. Något sköldebrev utfärdades inte genast och något friherrligt vapen ritades inte heller. Än mindre hann en introduktion på Sveriges Riddarhus bli aktuellt. Efter freden tog Johan Fredrik avsked ur svensk tjänst och återvände till hemlandet. Där förvärvade han snabbt nya förtjänster. Kejsar Alexander I lät på anhållan 18.3 1812 för honom, hans barn och efterkommande ”utfärda diplom på den friherrevärdighet, varuti Hans Kongl. Svenska Majestät honom upphöjt”, d.v.s. bekräftade friherrevärdigheten för honom och hans ättlingar. Därmed hade den svenska begränsningen förlorat sin tillämpning och friherrevärdigheten tillföll alla medlemmar den gren som ursprungligen hade upphöjts i denna värdighet. 

Adliga ätten Aminoff blev 5.2.1818 immatrikulerad på Finlands riddarhus under nr 36 och 17.9 s.å. introducerades Johan Fredrik Aminoff med efterkommande under nr 25 bland friherrar. Han blev 12.9.1819 upphöjd och 6.11.1821 under nr 5 introducerad i grevlig värdighet, vilken skulle tillkomma också den äldste av hans söner och efter honom äldste manliga bröstarvingen i hans ätt, son efter son. Denna stipulation blev på gjord ansökan av H. K. Majt. 5.11.1838 ytterligare förklarad.

Ätten Aminoff är den enda ätten på Finlands Riddarhus som är representerat i alla tre klasser, den adliga, den friherreliga och den grevliga. Ätten är också den enda kvarlevande på både Sveriges och Finlands Riddarhus som är av ryskt ursprung.

Mer information om Johan Fredrik hittas här.

Litet statistik

Både i Finland och Sverige har antalet ättemedlemmar stadigt ökat sedan början av 1700-talet. Vid mitten av 1800-talet räknade man med 93 medlemmar i Finland och 43 i Sverige. År 1900 bestod de tre grenarna i Finland som utgör ätten Aminoff av 129 medlemmar. I Sverige var antalet ättemedlemmar 50. I Adelskalendern för år 2010 återfinns 208 ättemedlemmar i Finland och 136 i Sverige. Ökningen i Sverige beror bl.a. på att man infört två nya grenar som skriver sig Jernberg, Järnberg, Pihl, Persson och Sahlström. I Finland har ätten länge hört till de största på Riddarhuset.