Historia

 

Ättens ursprung

Feodor Aminoff

Släktens med säkerhet äldste kände stamfar är Feodor Aminev som första gången nämns i historiska dokument 1609 i Narva. Han var vojvod, d.v.s. den främste styresmannen, på fästningen Ivangorod i Ingermanland. Hans tid på fästningen sammanföll med den s.k. stora oredan, en period i Rysslands historia som präglades av interna maktkamper. Sverige, som ville försvara sina egna intressen i Östersjön, blandade sig också i frågan om vem som skulle väljas till ny rysk tsar. Efter flera år av stridigheter där ett flertal tronpretendenter passerade revy valdes slutligen Michail Romano till ny tsar år 1613 och därmed lades grunden till den romanovska dynastin.

 

Efter att svenskarna intagit Ivangorod 1612 gick Feodor Aminev i svensk tjänst. Han förklarades för svensk adelsman 24.9 1618 genom vapenbrevet undertecknat på Stockholms slott av kung Gustav II Adolf. Ätten introducerades med sonen översten Esaias Aminoff 9.10 1650 under nr 446 (senare ändrad till nr 456).

 

Under den Stora Oredan valde ett tiotal ryska adelssläkter, liksom Feodor Aminev, att övergå i svensk tjänst.  De kallades för de svenska ryssbajorerna. Ordet bajor härstammar från benämningen på den ryska högadeln under det moskovitiska väldet. Bojarerna innehade både den största delen av jorden och de allra högsta administrativa posterna. I den samtida svenskan kallade man ändå felaktigt alla ryska adelsmän för "baijorer". Största delen av ryssbajorer tillhörde egentligen tjänstemannaadeln, så även Feodor Aminev.  

 

General­majoren Johan Fredrik Aminoff upphöjdes 15.10 1808 i högkvarteret i Lemlands prästgård på Åland av kung Gustav IV Adolf i friherrligt stånd tillsammans med sina söner med förbehållet att friherrevärdighet efter dem endast skulle tillfalla vars och ens äldste son, son efter son. Eftersom de kvarblev i Finland efter rikssprängningen tog de inte introduktion på Sveriges Riddarhus. Senare lät kejsar Alexander I på anhållan 18.3 1812 »utfärda diplom på den friherrevärdighet, varuti Hans Kongl. Svenska Majestät honom upphöjt» för honom, hans barn och efterkommande. Adliga ätten Aminoff blev 5.2 1818 immatrikulerad på Finlands Riddarhus under nr 36 och 17.9 s.å. introducerades Johan Fredrik Aminoff med efterkommande utan begränsning under nr 25 bland friherrar.

Johan Fredrik blev dessutom 12.9 1819 upphöjd till greve och 6.11 1821 under nr 5 introducerad. Den grevliga värdigheten skulle tillkomma också den äldste av hans söner och efter honom äldste manliga bröstarvingen i hans ätt, son efter son. Denna stipulation blev av kejsaren 5.11 1838 ytterligare förklarad.

Ätten Aminoff är den enda ätten på Finlands Riddarhus som är representerat i alla tre klasser, den adliga, den friherrliga och den grevliga. Ätten är också den enda kvarlevande på både Sveriges och Finlands Riddarhus som är av ryskt ursprung.

Esaias Aminev

Feodors äldsta son Esaias deltog i Ivangorods försvar mot de svenska trupperna, men övergick också han i svensk tjänst 1612. Under åren 1616-1619 verkade han bland annat som Gdovs underståthållare. Under sin livstid hann han både delta i Gustav II Adolfs kröning hösten 1617 och vid hans begravning i juni 1634. När drottning Christina kröntes i den 17.10 1650 företrädde Esaias Ridderskapet och Adeln i Ingermanland. När han samma år deltog i riksdagen undertecknade han dess beslut med kyrilliska bokstäver. Samtidigt anhöll han om att hos Ridderskapet och Adeln om att bli introducerad på Sveriges Riddarhus och enligt protokollet befallde lantmarskalken att ”Aminoff skulle sitta på det stället främst ibland dem, som på denna herredag voro intagna, efter bevisligt var, att han var av gammal adel och hade sig väl förhållit."

 

Släkten lämnar ingermanland

År 1700 bröt det stora nordiska kriget ut mellan å ena sidan Sverige och å den andra Ryssland, Danmark och Polen. Släkten Aminoff var fortfarande liten och bestod år 1700 av omkring 40 personer. Av dem var 25 under 20 år, medan de som redan fyllt 40 var högst ett halvt dussin. Till slutet av 1600-talet hade släktmedlemmarna huvudsakligen bott i Ingermanland. Männen var i allmänhet militärer.

 

I augusti 1700 inföll ryssarna i Ingermanland somt förhärjades. Den svenska segern vid Narva  i november 1700 uppsköt tillfälligt den ryska erövringen av både Ingermanland och Estland. Men redan 1703 hade ryssarna erövrat största delen av Ingermanland och börjat bygga St:Petersburg på mark som då tillhörde Sverige. Ättens kvinnor och barn flydde från Ingermanland, först till Narva och då Narva fallit 1704 till Reval och därifrån vidare till Finland och Sverige. Sammanlagt 13 släktmedlemmar deltog i kriget. Av dem stupade två, medan fem tillfångatogs och var över 10 år i rysk fångenskap. Det hörde till det vanliga att ryssarna försökte förmå sina krigsfångar att övergå i rysk tjänst. Åtminstone Henrik Johan (f. 1680, Feodors sonsons sonson) utsattes för påtryckningar. Han fick ett löfte om att återfå alla sina gods i Ingermanland om han trädde i tsarens tjänst. Eftersom han istadigt vägrade slogs han i bojor. 

 

Freden vid Nystad 1721 innebar att Sverige förlorade Ingermanland och sina baltiska provinser. De överlevande släktmedlemmarna bosatte sig nu i Sverige eller Finland. Ingen blev kvar i Ingermanland eller Baltikum. Ätten i Finland härstammar från bröderna Gregori (1696–1758) och Berndt Johan (1697–1779). Gregori fick efter freden ett fänriksboställe i Idensalmi och Berndt Johan fick ett boställe i Pojo. Ättlingar till dem bor fortfarande i Idensalmi och i västra Nyland.

 

År 1730 bodde i Sverige omkring 25 och i Finland ca 30 medlemmar av släkten. Uppdelningen i svenskar och finnar börjar här, men under de årtionden Finland var en del av Sverige och ännu därefter har förflyttningar mellan länderna skett. Samtliga manliga medlemmarna av släkten fram till 1808–09 års krig var militärer.

Den friherreliga och den grevliga grenen

Generalmajoren Johan Fredrik Aminoff upphöjdes 15.10 1808 i Högkvarteret i Lemlands prästgård på Åland av konung Gustav IV Adolf i friherrligt stånd jämte sina tre söner som då var födda, sålunda att friherrevärdighet efter dem endast skulle tillfalla vars och ens äldste son, son efter son. Det här var en mycket ovanlig begränsning och innebar att det i princip skapades tre grenar med var sin friherretitel, alla ärftliga i primogenitur. I praktiken uppstod ett sådant läge aldrig eftersom de hans två äldsta söner Gustaf och Adolf bägge avled utan arvingar. Friherrevärdigheten tilldelades Johan Fredrik mitt under brinnande krig. Något sköldebrev utfärdades inte genast och något friherrligt vapen ritades inte heller. Än mindre hann en introduktion på Sveriges Riddarhus bli aktuellt. Efter freden tog Johan Fredrik avsked ur svensk tjänst och återvände till hemlandet. Där förvärvade han snabbt nya förtjänster. Kejsar Alexander I lät på anhållan 18.3 1812 för honom, hans barn och efterkommande ”utfärda diplom på den friherrevärdighet, varuti Hans Kongl. Svenska Majestät honom upphöjt”, d.v.s. bekräftade friherrevärdigheten för honom och hans ättlingar. Därmed hade den svenska begränsningen förlorat sin tillämpning och friherrevärdigheten tillföll alla medlemmar den gren som ursprungligen hade upphöjts i denna värdighet. 

Adliga ätten Aminoff blev 5.2.1818 immatrikulerad på Finlands riddarhus under nr 36 och 17.9 s.å. introducerades Johan Fredrik Aminoff med efterkommande under nr 25 bland friherrar. Han blev 12.9.1819 upphöjd och 6.11.1821 under nr 5 introducerad i grevlig värdighet, vilken skulle tillkomma också den äldste av hans söner och efter honom äldste manliga bröstarvingen i hans ätt, son efter son. Denna stipulation blev på gjord ansökan av H. K. Majt. 5.11.1838 ytterligare förklarad.

Ätten Aminoff är den enda ätten på Finlands Riddarhus som är representerat i alla tre klasser, den adliga, den friherreliga och den grevliga. Ätten är också den enda kvarlevande på både Sveriges och Finlands Riddarhus som är av ryskt ursprung.

Mer information om Johan Fredrik hittas här.

statistik

Både i Finland och Sverige har antalet ättemedlemmar stadigt ökat sedan början av 1700-talet. Vid mitten av 1800-talet räknade man med 93 medlemmar i Finland och 43 i Sverige. År 1900 bestod de tre grenarna i Finland som utgör ätten Aminoff av 129 medlemmar. I Sverige var antalet ättemedlemmar 50. I Adelskalendern för år 2010 återfinns 208 ättemedlemmar i Finland och 136 i Sverige. Ökningen i Sverige beror bl.a. på att man infört två nya grenar som skriver sig Jernberg, Järnberg, Pihl, Persson och Sahlström. I Finland har ätten länge hört till de största på Riddarhuset.