Feodor Aminoff

Den aminoffska ättens förfader, Feodor Grigorevitj Aminev, son till Grigorij Michailovitj Aminev, föddes med största sannolikhet på 1560-talet. Feodor var bojarson (bojarskije deti), det vill säga medlem av den ryska tjänstemannaadeln, som hade innehavit mindre gods men som var relativt välbärgade. Feodor, som var hövitsman för streltserna på Ivangorods fästning, blev i februari 1609 tillfångatagen av den svenska ståthållaren på Narva. När konung Karl IX fick underrättelse om detta beslöt han att utnyttja Feodor för sina planer på att erövra Ivangorod.  Feodor,  som ville bli frisläppt, lovade försöka få både Ivangorod samt fästningarna Jama och Koporje under Sveriges bundsförvant tsar Vasilijs lydno. Tidigare hade Feodor beskrivits som en av Ivangorods mest hängivna anhängare till tronpretendenten Dimitrij, men svenskarna hade inga som helst problem att övertala Feodor att gå med på planen. Innan det nationalistiska tankesättet slog igenom på 1800-talet var det inte ovanligt att byta överhöghet då det fanns klara fördelar i att göra det. 

Förhandlingarna som Feodor försökte föra ledde dock ingen vart, vilket ledde till att Evert Horn sommaren 1612 inledde ett fälttåg mot de ryska gränsfästningarna. Feodor skickades till Gdov tillsammans med andra ryssar och svenskar för att "oroa fästningens försvarare". Det här ledde till att Feodors hustru Audotja Pahomovna Lomakov och deras gemensamma barn, som tydligen befann sig i Gdov, blev fängslade och berövade från all sin egendom.  När Horn inledde stadens belägring i början av juli 1612, skickade han Feodor för att övertala de belägrade att kapitulera. Feodor lyckades i sitt företag. Gdov kapitulearde i mitten av juli. Enligt Feodor själv blev han sedan förordnad till ståthållare för fästningen, men kallades sedan av Horn till Ivangorod, där belägringen inleddes den 23 augusti samma år. Feodor fick ta befälet över trupper bestående av ryska adelsmän och uppbåd från de ockuperade provinserna. Förutom att delta i striderna tillsammans med dessa skickades han dessutom sex gånger för att förhandla med besättningen och försöka förmå dem att kapitulera. Till slut lyckades han även med detta. Ivangorod kapitulerade med alla sina förråd. Feodor utsågs enligt egna uppgifter till ståthållare där. I bevarade handlingar från 19.7.1614  omnämns  Feodor  som Ivangorods underståthållare.  

Efter Ivangorods intagning 1612 gick Feodor Aminev i svensk tjänst. När Gdov hade fallit i polska händer år 1613 deltog Feodor även under konung Gustav II Adolfs befäl i dess återintagande i september 1614. Därefter utsågs han till ståthållare för fästningen, en befattning som han innehade till år 1617. Jämte sin svärson, Mikita Kalitin, blev Feodor även utsedd till revisor i Ivangorods, Jama, Koporje, Augdovs och Somerske län år 1615. Efter Evert Horns död år 1615 utseddes Anders Eriksson Hästehufvud till ståthållare på Ivangorod och Jama, men år 1617 hade man beslutat att det även fanns behov för en ryskspråkig ståthållare på Ivangorod. Feodor blev utsedd för detta uppdrag, och avstod då från sin befattning på Gdov. Feodor förklarades för svensk adelsman 24.9 1612 genom förläningen av sköldebrev på Stockholms slott av konung Gustav II Adolf med namnet Aminoff. Ätten introducerades på Riddarhuset i Stockholm med sonen översten Esaias Aminoff den 9.10 1650 under nr 446 (senare ändrad till nr 456).

 

Efter freden i Stolbova 1617 spelade Feodor en stor roll då det av kriget härjade Ingermanland skulle återbefolkas. Precis som många andra ryssbajorer, benämningen som började användas för de ryska adelssläkter som övergick i svensk tjänst, fick Feodor verka som en förmedlare mellan centralmakt och lokalsamhälle, mellan svenskt och ryskt. Feodor fick till uppgift att försöka hindra både adelsmän, stadsbor och bönder att fly området. Dessutom skulle han försöka locka till sig nya bönder till området. Vissa landområden reserverades emellertid för att försörja fästningarna, och förflyttades därmed till kronans ägo. Det här innebar omfattande omflyttningar av dem som hade förläningar som sträckte sig över dessa områden. Feodor var en av den av bajorerna som drabbades hårdast då jorden skulle omfördelas. Han hade emmellertid vid den här tidpunkten redan nått en mycket hög ställning bland ryssbajorerna.  Detta kommer bland annat fram i  ett brev skrivet av konung Gustav II Adolf, där det nämns att Feodor inte bara skall kompenseras med lika mycket jord han varit tvungen att ge ifrån sig, utan att han även skall ha rätt att behålla sina ödesländer i Koporje på livstid, samt att hans arvingar skulle ha rätt att ansöka om ersättning för de byar Feodor hade varit tvungen att avstå från i Jama län. Detta var bland annat ett tack för att Feodor hade "styrkt dhe andre Baijorerne till hörsamhet och lydno". 

Det går att anta att Feodor stannade kvar som rysk ståthållare på Ivangorod ända till sin död. Enligt Feodors egna söner skulle han ha avlidit år 1627. I Dorpats hovrätts handlingar återges hans testamente undertecknat år 1628.  Han avled troligtvis kort efter att ha skrivit detta testamente. 

Ivangorods fästning 1616,

Wikipedia commons.